Alma Hamilton

Vill inte ta upp en hare råttan är mycket intressantare

Söndag 2010-10-03
Nu har vi släppt hunden igen, men hon verkar vara mer intresserad av råttorna som byggt bo i höggräset. Stövar´n for inte längre bort än vi kunde se henne, till slut fick jag driva henne från en plats där en möjlig råttfamilj byggt sitt bo. Efter ett par timmar så tog vi hunden i  bilen och körde ett par kilometer bort från hällia, men det verkar inte som hon kan söka upp en harpalt. Ska försöka få tag i ngn hartass, så hon får leka med den tills hon känner igen lukten och sen ger sjutton i råttorna. Vädret var blåsigt, men runt 10 grader varm,t ingen snö trots att vi är in i oktober.

Idag på morsdag 30 maj 2010 hade vi avslutning på ringträningen, som pågått onsdagar och söndagar under maj månad. Vi har haft roligt och hundarna har fått lära sig både vett och ettikett. Vi avslutade med tårta och en bukett rosor till vår tränare Inger Åsroth som gjort ett fint jobb, lärt oss och våra hundar grunderna.





Alma har redan hunnit vara på en utställning det blev en tvåa, pga högt hull. Nästa gång kanske det blir närmare en etta. Färgen är helt okej, den klassiska färgen som ursprungstövaren hade. lite långa öron enligt domarn men de kan växa till sig då huvudet blir större.

Alma the dog har börjat med att stjäla mat, i går pannkaka som stod ute på sval, sedan vidare på nattkröken så lyckades hon att få tag i en smörkniv i trä. Den låg i diskbänken så det måste ha funnits en viss strategi för att lyckas. Smörkniven eller det som återstod var en liten flisa av framstycket.

Eftersom trä kan fastna i tarmarna så blir det till att gå på ICA och köpa sparris så kanske inte ngt går sönder.

http://www.stovare.se/rasklubbar/hamilton/rasstandard.asp

Många kommentarer har denna hund fått av "experter", halvstövare tror en del och varför begriper inte jag.
Det enda som kan anses som fel enl. standard är lite för långa vita strumpor på benen, lite sot på lår (svarta hår) kommer nog att växa bort och sen är hon gulbrun i pälsen men det är inte ett fel det tillhör standard. De flesta hamiltonstövare jag mött är varmbruna och det är vad man är van vid så att se en gulbrun stövare kanske inte funkar för en del. Annars ser Alma ut som vilken stövare som helst i kroppen, lite valpig fortfarande och enligt nisse såg hon lessen ut men det gör ju alla hundar.

090918 Idag var Alma ute på egen hand, tyvärr så blev det inget skall i skogen trots att hon var borta i mer än två timmar.

Vi han bli riktigt trötta då hon inte kom tillbaka trots att vi försökte kalla in henne. Så innan mörkret föll, hittade jag en rostfriskål med ljudet som hon känner igen dvs MAT. Jag slog i den med en murspade så efter en stund dök hon upp från ingenstans.

Kanske var  hon i närheten hela tiden, men hon ger inte ifrån sig ett enda ljud. Helt olik vår förra hund Ladiva som inte stack nånstans, hon hade stenkoll på vart vi var.

Vi hade gett upp hoppet om att få en stövartik det här året,  vi hade tingat hos tre(3) olika uppfödare men det blev bara hannar. På det sista stället var vi tredje ting av 4 tikvalpar men oturligt nog så, innan 8 veckors ålder så fanns det bara 2 levande tikar kvar så vi fortsatte att söka.

Då plötsligt den 2 Juli 2009 finns Alma ute på nätet och det var bara att bestämma sig. En köpare hade fått allergi i familjen så det var bara att åka dit och hämta lillvalpen i Luleå. Vilket skulle visa sig att det var en förtjusande hund. Den här bilden var annons och Alma som då hette Molly var då ca 16 veckor

Lördag den 4 juli 07.00 startade vi från Lycksele för att hämta hem valpen. Trots avståndet så kändes inte det så farligt långt Lycksele-Luleå det beror alldeles på vad som hägrar. Vi var hemma vid 18-tiden men vi stannade ofta på hemvägen, för lillstackaren vi hade med oss visste nog inte vad som hände.

Helt nya människor och en främmande bil, konstig hundbur med galler. Mellanlanda i Norsjö hos hamitonstövaren Snuffe som inte sett en tik på gu vet hur länge

Alma efter Skogsharens Lady Chicago och Rånedalens Jassi